11 juli 2009

Git och målarpenseln, en kärlekshistoria i modern tid...


Det var en gång en kvinna...


Hon var gift med mannen hon älskade...
och hade fyra barn.

Hon trodde väl att det alltid skulle vara så...
att det skulle vara dom två...
Tills en dag...


Penseln dök upp i hennes liv...
Han bara fanns där en dag..
Som från ingenstans...
Kvinnan försökte nonchalera...
Tyckte att hon hade det bra som hon hade...
Behövde VERKLIGEN ingen pensel i sitt liv liksom...


Men penseln pockade på uppmärksamhet...
Lockade med den VIIITA fina färgen..
Kvinnan stod emot...
Länge..
Men märkte att penseln upptog mer o mer hennes tankar...
Tog sej in i hennes liv...
Överallt trängde han in i hennes medvetande...
Överallt blev hon påmind...
Till slut...
En dag...
Blev frestelsen för stor...
Hon lät penseln KOMMA IN...
Han kom in..
Han TOG ÖVER...
Han övervann hennes vilja...
Hon ville säga NEJ!
Men sa bara JA JA JA...
Allting målade de VITT tillsammans...
Nu fanns ingen återvändo...
Kvar fanns bara en illgrön tvättstuga/grovkök...
Maken hjälpte henne att fightas...
Men penseln var för stark...
På golvet, UTSLAGEN...
Låg mannen...
Han kunde bara se på, medan kvinnan och penseln tillsammans målade tvättstugan allt vitare...
När allt var färdigt...
Satt de uppgivna och såg på varann...
Det fanns bara EN UTVÄG!
Penseln måste FÖRSTÖRAS!!
Kvinnan och mannen fattade varandras händer...
tog ett djupt andetag...
och TRYCKTE ner penseln i soptunnan...
allt vad de kunde tryckte de...
Tills penseln inte förmådde kämpa emot mer...
Tills han gav upp...
Allting var vitmålat...men kvinnan och mannen hade fortfarande varandra...
och sin kärlek...

Snipp snapp snut...
NU E FÄRGEN SLUT...hihi.

Kraaamizar

3 kommentarer:

Vitt o Vältummat sa...

Alltid bäst med lyckliga slut. Men penslar återuppstår;-)
Kram/Åsa

Anki sa...

Hallåååå!!! Nu tror jag du tittat för djupt i burken, hihi...eller kan det va glaset!? Nääää, de e burken!
& nu när mannen somnat står väl kvinnan med rumpen i vädret, huvudet i tunnar & letar efter penseln, eller??

Goa goa gumman! Du har nåt att hämta hos mig...när du trasslat dig ur soptunnan 'fniss'

Natti natti!

Anna-Lena, Drömmar av silver sa...

Hihi... känner igen mig såväl i din lilla kärlekshistoria... men vad gör man om man har jättemånga penslar??? Blir liksom inte av med dem och kära maken vill jag ju helst behålla! Första gången jag kikar in hos dig och jag ville bara säga att du verkar ha en väldigt mysig blogg. Nu ska jag kika vidare...Hoppas att du får en skön vecka!

Kram Anna-Lena ♥